Life as we know it

Regi:  Greg Berlanti
Manus:  Ian Deitchman, Kristin Rusk Robinson
Skådespelare:  Katherine Heigl, Josh Duhamel och Josh Lucas
Premiär:  2011-01-07
Språk:  Engelska
Längd:  112
Betyg:  4

Holly Berenson (Katherine Heigl) är en lovande matleverantör i cateringbranschen och Eric Messer (Josh Duhamel) är en lika lovande sportchef på en TV station. Efter en katastrofal första date är det enda ha har gemensamt att de ogillar varandra samt att de båda älskar sin gemensamma guddotter Sophie.

Jag tycker filmen är bra sammansatt och rollerna passar skådespelarna mycket bra. Filmen hittar en fin balans mellan sorgliga scener och glädje. Det finns scener, som är väldigt skojiga och scener som man nästan måste gråta. Josh Duhamel har lyckats mycket bra med att på ena sidan spela kvinnotjusare som han gärna utnyttjar och andra sidan som kärleksfull fadder som vill göra allt för Sofie. Filmen utstrålar en viss charm i hur Holly och Erik försöker skapa en perfekt värld åt Sofie. De försöker göra allt som hennes föräldrar skulle ha gjort för henne. De förstår snart att allt blir enklare när de har accepterat situationen. Men de måste prioritera. Man blir tagen av filmen och först i slutet av filmen märker man hur sorgsen hela situationen har varit. Och hur fantastiskt Holly och Erik har bemästrat den. Jag skulle rekommendera filmen åt alla eftersom den inte förskönar verkligheten utan visar att livet går vidare vad som än händer.

Annika Volk

Somewhere

Regi:  Sofia Coppola
Manus:  Sofia Coppola
Skådespelare:  Stephen Dorff, Elle Fanning, Michelle Monaghan, Chris Pontius
Premiär:  2010-10-22
Språk:  Engelska, italienska
Längd:  98
Betyg:  4

På det legendariska hotellet Chateau Marmont Hotel i Hollywood lever den lätt uttråkade Johnny Marco ett dekadent och monotont liv. Han är känd skådespelare, skandalomsusad och en frånvarande pappa. Sofia Coppolas nya film spinner vidare på teman från hennes tidigare filmer. Tristess. Kändisskap.

Johnny får dagarna att gå genom att festa, röka och dricka med vänner som han knappt känner men som alla vill hänga med kändisen. Fast egentligen är han rätt ensam och oengagerad. Kvinnor flirtar vilt med honom. Han kör lite planlöst i mittfilen på motorvägen i sin svarta Ferrari och snurrar runt på racingbanan. Till synes utan mål i livet. Då smyger dottern in i bilden. I en av filmens inledande scener uppträder två lättklädda kvinnor för Johnny på hotellrummet. Runt varsin stång snurrar de till musik medan han ligger i sängen och halvt intresserad ser på. Han orkar knappt hålla ögonen öppna trots avancerad akrobatik. Johnny kollar i några scener senare i filmen på sin dotter Cleo när hon visar upp ett konståkningsnummer. Kombinationen av dessa scener är givetvis ingen slump. Sofia Coppola skapar genom hela filmen en skarp kontrast mellan Johnnys alla kvinnor som trånar efter honom och tjejen som han borde prioritera, dottern. Annars finns möjligtvis en risk att bli uttråkad bara av att titta på denna uttråkade celebritet. Här finns ingen Bill Murray att skratta åt som i den fantastiska genombrottsdebuten Lost in Translation. En liknande ironisk och nedtonad humor känns ändå igen i flera scener. Det är snyggt, meditativt och skickligt berättat. Fotot har tex gjorts av Harris Savides som fotade den så vackra Elephant. Är det då inte lite väl händelsefattigt? Visst, men här finns också mycket att fundera över. Hur ser Johnny på kvinnor tex? Vem är han? Sofia Coppola levde själv som ung mycket på hotell med sin kända far, regissören Francis Ford Coppola. Det är inte svårt att göra jämförelser med tjejen i den här filmen, Cleo. Henne vårdar Coppola extra väl och porträttet av henne blir möjligtvis något för snällt. Musiken är så klart modern om ändå inte helt ny indiepop, precis som i Sofia Coppolas tidigare filmer inklusive kostymdramat Marie Antoinette. Motorljudet från Johnnys Ferrari är också ett viktigt inslag i filmens ljudbild. Hade filmen lyft ytterligare lite med en större kändis i huvudrollen? Kanske, men samtidigt spelar Stephen Dorff väldigt bra. Elle Fanning är också lysande som dottern Cleo. Hon kånkar förresten runt på något svenskt. PS. Sofia Coppolas film Somewhere tilldelades Guldlejonet vid filmfestivalen i Venedig 2010.

Peo Sandholm

Film är bäst på bio.nu