Recension: Springsteen & I

Regi: Baillie Walsh
Visning: 22 juli 2013 (sannolikt kommer filmen visas på bio även efter detta datum, men det är i skrivande stund inte bekräftat)
Biografer: SF Bio i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Luleå, Umeå, Karlstad, Örebro, Gävle, Västerås, Norrköping, Linköping, Jönköping, Växjö, Helsingborg, Lund och Sundsvall.
Längd: 124 min

Jag och Springsteen

Måndagen den 22 juli blir det exklusiv visning på SF Bio i sjutton städer runt om i landet av konsert- och dokumentärfilmen om fansens relation till Bruce Springsteen.

Filmen består av tre delar och Bruce tillsammans med skivbolaget står bakom projektet som producerats av Ridley Scott (Alien). I inledande och dominerande delen av filmen berättar fans i egna videoinspelningar om hur Bruce påverkat dom under åren. Därefter följer en konsertfilm från Hyde Park i London sommaren 2012. Och sedan knyts säcken ihop i en epilog där vi får möta några av fansen igen.

Fansen har i första delen filmat själva och skickat in klipp där man berättar in i kameran om sin passion och vad Bruce betytt. Här ryms varma ungdomsminnen från lång tid tillbaka, en hel del skön humor och även tårar. Ett par berättar tex att de identifierar sig med personerna som låtarna handlar om. ”Det är vi!”. Pengarna har inte riktigt räckt till att gå på någon av Bruce konserter för dessa två från arbetarklass. Det hindrar ju inte att man kan vara ett fan ändå och dansa loss till musiken i köket.

En annan intressant person som vi får möta är en amerikansk kvinna som jobbar som lastbilschaufför och formulerar sig väl om vad Bruce musik betytt för henne. I dessa personliga scener berör filmen lite extra. Man får en förståelse till varför det är just Bruce som vunnit deras hjärtan och inte någon annan känd artist, vilken som helst.

Konsertscenerna från London som sedan följer är en nostalgitripp för alla som var där och fick uppleva det. Säkert också för andra fans som sett Springsteen under åren. Ljud och bild från konserten är av högsta klass och det kan nog bli stämningsfullt för fans att se tillsammans även i en biosalong. Inbitna fans skulle säkert ändå gärna sett mer av Bruce tidiga konserter, som vi får några korta klipp ur under dokumentärens första del.

Som en röd tråd genom filmen finns alltså Bruce speciella kontakt med publiken och hur han och musiken blir en viktig del av fansens liv. Vackert så. Avslutningen blir bitvis lite tillrättalagd. Det gör nu inte så mycket eftersom samma scener visar på en härlig ömsesidig vördnad mellan Bruce och fansen.

Har man inte riktigt upptäckt Bruce storhet än är det inte för sent. Leta tex upp ett konsertklipp på YouTube från ett år innan muren föll på en unik konsert i Öst-Berlin sommaren 1988. Över 160.000 östtyskar som inte direkt var bortskämda med besök av rockartister från väst sjunger sig hesa, ”I was Born in the USA”.

Peo Sandholm

Senast uppdaterad 9 mars, 2022.