|
|
Fler foton |
Hitler och Tredje rikets fall
En mörk novembernatt 1942 eskorteras en grupp unga kvinnor av SS-officerare genom skogen fram till Hitlers välbevakade högkvarter i Ostpreussen. En av dessa kvinnor skall väljas ut till tjänsten som Führerns privatsekreterare. Bland dem finns den då endast 22-åriga Traudl Junge från München. Fröken Junge lyckas göra det starkaste intrycket på den vänligt leende diktatorn och får anställningen, trots att hennes kunskaper i maskinskrivning inte är de allra bästa...Undergången är en av senare års allra bästa tyska filmer. Tysk film har fått ett uppsving under senare år med regissörer som t ex Tom Tykwer (Prinsessan + Krigaren) och nu i vintras kom det hyllade tyska dramat Mot väggen. Undergångens regissör Oliver Hirschbiegel har tidigare gjort den starka psykologiska thrillern Das Experiment.
Vanliga människors utsatta situation och dagliga plågor står sällan i fokus för handlingen i krigsfilmer. Polanskis Pianisten får anses vara ett av få undantag från den regeln. I Undergången blir det oundvikligt så att nazistledarnas öden skildras mer än befolkningens. Och framförallt då Hitler som hade en sådan enorm inverkan på en av världshistoriens allra mörkaste perioder. Utan honom, hade det verkligen gått så här snett ändå?
Ryssarna har omringat Berlin och insikten om att det Tyska riket under Hitler går mot sina sista dagar får ledarna att fly Berlin eller gömma sig i Hitlers bunker centralt belägen i Berlin. Striderna är intensiva men bara de mest fanatiska kan undgå att inse vart det hela bär hän.
Hitler skildras knappast som någon sympatisk person i Undergången, men i några klipp visas att han emellanåt kunde dupera folk genom sin hövlighet och inte ständigt skrek med hes röst som man är van att se honom från gamla dokumentärfilmer av hans tal. När han först presenteras i filmen hälsar han hövligt på sekreterarna när de anländer för en jobbintervju, för att bli hans sekreterare. Den onda gastande varelsen smyger fram och presenterar sitt fula tryne senare i filmen.
Om man är uppmärksam under filmen så framförs några diskreta angrepp på dagens nazister, t ex utfrågas Hitler om sin egen härstamning som ju inte var helt arisk. Det står med all tydlighet klart att filmen aldrig går dagens nazisters ärenden. Bara skådeplatsen för undergången, ledarnas inkompetens och vansinne är ju talande och knappast något som går att idolisera utifrån. Hitlers vanvettiga idéer och hans slutliga förnedring i bunkern under krigets sista dagar beskrivs ingående. Den bild av en stark ledare vissa kanske haft av honom får sig här en rejäl omgång. Här skildras han totalt förvirrad, oansvarig, helt egoistisk och direkt inkompetent för sin ledarroll.
Undergången är definitivt inte lämpad för folk med svaga nerver. Här finns några scener som jag automatiskt blundar till under, eftersom det helt enkelt är för hemskt. Brutaliteten är skoningslös bland nazistledarna som insett att deras stund på jorden är kommen. Annars är filmen mindre fokuserad på att visa upp krigsscener i imponerande specialeffekter och mer av ett kammarspel med en dialog som driver filmens berättelse framåt.
Undergången skildrar Hitlers psykologiska förfall i samma stund som det går upp för honom att slaget är förlorat. Folket bryr han sig aldrig om, snarare beskyller han allt och alla för krisen. För feg för att möta fienden öga mot öga är han i samma andetag som han spyr galla över alla fega officerares inkompetens. Hellre tar han sitt eget liv. Anledningen till varför så många officerare begick självmord under slutet av kriget och månaderna efter kriget är en fråga som väcks i filmen.
Med övertygande grepp om berättelsen och stark intensitet skapas en klaustrofobisk känsla kring karaktärerna där inne i bunkern. Undergången är helt klart en mycket stark film. En stor del i filmens enorma kraft kommer från skådespelarnas imponerande insatser. Hitler spelas förträffligt av Bruno Ganz, som väl mest är känd för den internationella biopubliken som ängeln Damiel i Himmel över Berlin. Under senaste året har han varit bioaktuell i Sverige i filmerna Luther och The Manchurian Candidate.
Peo Sandholm
