|
|
|
Varannan herrarnas
Bröderna Måns och Felix Herngren spelar för första gången i en långfilm tillsammans. Felix Herngren är den med störst skådespelarerfarenhet och han är riktig bra i den här relationskomedin. För ovanlighetens skull i svensk film utspelar sig denna komedi i storstadsmiljö.Titeln Varannan vecka syftar på situationen för frånskilda pappor. Ena veckan ska man vara ansvarsfull och sköta om sitt barn och nästa vecka kan man vara ansvarslös och festa gärnet som singel. Så rullar livet på i cykler för bröderna Pontus och Jens. Pontus (Felix Herngren) är nöjd med singellivet medan Jens (Måns Herngren) som är något år äldre nyligen fått problem med det 20-åriga äktenskapet och inte står ut med att vara själv.
Till största del övertygar Varannan vecka med ett tydligt tema kring relationer för frånskilda pappor. En lätt 90-talskänsla infinner sig dock i vissa scener som känns aningen daterat. Filmen splittras upp genom reklampauser eftersom karaktären Pontus (och Felix Herngren själv i verkligheten) är reklamregissör. Ganska skojigt, men filmens största tillgång är när Felix Herngren utsätts för kval i kärlekslivet och något plågat vacklar med blicken. Frånskild ska han försöka få ordning på en splittrad familj och ett ännu mer splittrat ego.
Cecilia Frode (Det blir aldrig som man tänkt sig, Godmorgon alla barnen) får göra en ganska undanskymd och trist karaktär instoppad i manus mest som en kuliss till allt som kretsar kring bröderna. En klart outnyttjad resurs.
Att filmen utspelas i Stockholm känns befriande skönt efter alla vyer ifrån Trollywood. Äntligen verkar några filmer hitta tillbaka till huvudstaden med Stockholm Boogie och Storm under den senaste tiden.
Det är lätt att känna igen sig eller åtminstone känna igen andra människor i dessa intressanta karaktärer. Man ler en bra stund efter att man lämnat biosalongen.
Peo Sandholm
