|
Gerard Butler som Kung Leonidas |
Fler foton |
Episkt äventyr
Bombastiskt till max är det här episka äventyret som utspelas med den grekiska mytologin och historia som kuliss. Filmen handlar om det kända antika slaget vid Thermopylae. Hyllade tecknaren Frank Miller (Sin City) ligger bakom serieromanen som nu alltså blivit film av Zack Snyder (Dawn of the dead remaken).Kung Leonidas (Gerard Butler) soldater var 300 (därav filmens titel) vältränade krigsmaskiner satta att försvara Sparta. Hotet utifrån kom från perserna. Deras kung Xerxes hade som kontrast mångdubbelt fler soldater till sitt förfogande. Tuffa odds alltså.
Filmen börjar snyggt med en liten pojke som kämpar en hård fight mot en övermäktig motståndare. Kort därefter kommer första stämningskrossaren. En tanig animerad varg med ögon som ser ut som blinkande små lampor ska få någon lättskrämd i biopubliken att rysa. Lycka till.
När vi närmar oss slagfältet blir det äntligen brutalt välgjort. Snyggt och mäktigt med oändliga mängder soldater, tex just scenen som finns avbildad på den läckra postern.
300 trampar vatten mellan alla mäktiga och blodiga scener från slagfältet. Väl i stridens hetta går det ännu långsammare. Slow-motion används nämligen så mycket att filmen knappast skulle vara så mycket längre än en timma i normal hastighet. Till fördelarna med att man gjort så här är att man ser hur brutalt välgjord filmen är in i minsta detalj. Det är bara repriser ur olika vinklar som saknas för att göra en komplett galen. Kroppsdelar flyger hit och dit.
Ett problem med 300 är att karaktärerna inte får den introduktion som skulle behövas för att man ska dras in i filmen ordentligt. Jämför tex med Gladiator som sköter den biten avsevärt bättre. Någon kanske tycker att det är en fördel att Snyder minimerar storyn och köttar på med så mycket schysst ultravåld som möjligt istället. Mängder av köttslamsor för biopengen blir det i vilket fall som helst.
Estetiken i 300 andas homoerotik lång väg och för därmed osökt tankarna till Oliver Stones dunderflopp Alexander. Här finns barbröstade bodybuilders iklädda rustningar som skriker ut högtravande repliker med basröster och bistra miner. Mäktigt, pompöst eller bara tokfånigt? Gränsdragningen är som ofta i denna genre hårfin. Köper du konceptet får du iaf en grym upplevelse.
För jämställdhetens skull (nja) skådas några barbröstade kvinnor också. Färgskalan går i brunstick med dramatiska moln i skymning, kryddat med tex kläder i rött. Allt gjort mot en virtuell bakgrund. Romantiskt så det förslår.
Se foton från världspremiären
Peo Sandholm
