|
|
Fler foton |
Pappa, jag vill ha en italienare
Storyn i Ciao Bella har kopplingar till klassisk svensk film i form av Roy Anderssons En kärlekshistoria. Här kontrasteras unga turturduvor med vuxen bortflugen kärlek. Varmt, charmigt och vackert stundtals. Långfilmsdebuterande Mani Maserrat-Agah står för regi och grundidé.Under fotbollstokiga ungdomars årliga höjdpunkt Gothia Cup i Göteborg möter pojke flicka. Men för att mötet ska uppstå måste han först genomgå en förvandling. Sextonårige oskulden Mustafa som han heter är nämligen en glasögonprydd tafatt iranier med lätt mustasch. När han får låna en italiensk fotbollströja öppnar sig en möjlighet. Så passande då att Linnea vill ha en italienare. Men Linnea bär på en hemlighet hon med.
Förväntningarna är såklart högt uppskruvade när hyllaren kortfilmaren och manusförfattaren Jens Jonsson för första gången står som manusförfattare till en långfilm. Manuset är dock oväntat svagt. Absolut inte dåligt, men en bra bit ifrån vad han tidigare gjort och förhoppningsvis kommer göra i första egna långfilmen Ping-Pong Kingen som får premiär 2008.
Skämten faller ofta platt i Ciao Bella trots fina skådespelarprestationer från debuterande huvudrollsinnehavarna Chanelle Lindell och Poyan Karimi. Några intressanta problemställningar tas upp som hade haft potential att lyfta filmen men som blir för många och lite för stressat uppklarade.
Dialogen är till största del på engelska och filmen var tänkt att visas i samband med årets Gothia Cup. När ledningen för den internationella fotbollsturneringen för unga fick se filmen ville man tydligen inte ha något med den att göra. Anledningen sägs vara några vågade sexscener.
Svenska kyrkan såg något annat i Ciao Bella och tilldelade filmen ett pris under Göteborg Filmfestival tidigare i år.
Peo Sandholm
