|
|
Fler foton |
Femte året på Hogwarts
Efter en lång och ensam sommar, längtar Harry Potter efter att få börja sitt femte år vid Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.I den nya Harry Potter-filmen har Harry (Daniel Radcliffe) ångest. Skolkamraten Cedrics död i förra filmen plågar honom, mugglarkusinen Dudley fortsätter vara tjock och dum, Ron (Rupert Grint) och Hermione (Emma Watson) hör inte av sig, och han har mardrömmar varje natt.
Alla tror att han ljuger om att världens ondaste Voldemort (Ralph Fiennes) återkommit, och Trolldomsinisteriet - typ en häxmotsvarighet till Högsta Domstolen - lägger sig i allt som händer på Hogwarts. Sen börjar Harry dessutom misstänka att Voldemort börjar få kontroll över hans hjärna. All skit resulterar i att Harry blir jättegnällig.
Trots att filmen är drygt två och en halv timme lång känns den jäktad. I sin egen rätt tycker jag att alla tidigare filmer att de har varit riktigt bra; underhållande fantasyäventyr liksom. Men denna funkar varken som egen film eller som lyckad överföring från bok till vita duken. Den allmäna känslan av att verkligen befinna sig i en helt annan värld och de imponerande specialeffekterna i de andra filmerna har inte bara varit coola utan också en viktig del av produktionen. De har nämligen framgångsrikt överskuggat hur mycket Daniel Radcliffe suger. Då Order of the Phoenix snarare berör Harrys känsloliv än nya företeelser som är unika för den magiska världen, hamnar fokuset på tråkiga unga skådespelare som spelar buttra unga trollkarlar.
Höjdpunkterna är Imelda Staunton som den sockersliskiga läraren Dolores Umbridge, och den fantastiskt roliga, sociopatiska Voldemort-anhängaren Bellatrix Lestrange (Helena Bonham Carter). Tyvärr räcker det inte för att kompensera för hur ospektakulär filmen i övrigt är.
Miriam Ivanoff
