|
Emma Watson, Rupert Grint och Daniel Radcliffe |
Fler foton |
Sjätte året på Hogwarts
Harry Potter-serien närmar sig sitt slut men det finns fortfarande så många lösa trådar att knyta ihop att det var en bra idé av filmskaparna att dela upp sista boken i två filmer.Redan när ”Fången från Azkaban” släpptes sades det att filmerna blev mörkare och mörkare och nu förväntar jag mig att de ska vara det men filmskaparna drar inte på så mycket som de skulle kunna. (Jag menar inte att jag vill ha en ”Se7en”-stämning eller så men lite läskigare än det här klarar nog barnen av.)
Stackars Harry är nu mer insyltad i Voldermort-faran än någonsin och Dumbledore kallar till sig fler gamla trollkarlsvänner för att hjälpa till. Senaste tillskottet är professor Horace Snigelhorn som Dumbledore anser kan vara betydelsefull eftersom han bär på något viktigt Dumbledore vill åt.
Harrys entourage Ron och Hermoine är ett kärt återseende och även (eller kanske inte) Harrys ärkefiende Draco Malfoy. Han beter sig skummare än någonsin och motsättningarna mellan honom och Harry är mycket våldsammare.
Handlingen är en direkt fortsättning på de förra delarna och man måste verkligen ha sett dem för att förstå något. Jag hade faktiskt glömt bort det mesta ur ”Fenixorden” och tredje akten i den här var en enda stor duell jag inte blev klok på och slutet var en cliffhanger som bara skrek åt oss att invänta del sju.
Mina favoriter är ”Azkaban” och ”Flammande bägaren” och trots att ”Halvblodsprinsen” erbjöd en rätt så trevlig bioupplevelse, var den inte lika bra som dem. Jag skyller allt på regissören David Yates som också gjorde ”Fenixorden” och tydligt visar att han inte är kapabel till att hantera materialet. Tyvärr har han redan kontraktats för sista filmerna men de borde ta tillbaka Alfonso Cuarón som gjorde ”Azkaban” istället.
”Halvblodsprinsen” är alltså ett ganska bra inslag i serien som ibland trampar vatten och nu hoppas jag verkligen att de två sista kommer få det dunder-och-brak-häftiga slutet serien förtjänar.
Rasmus Jonsson
