Ali Abdulsalam
Fler foton
Stormare i svensk film
Azad älskar att hoppa höjdhopp och har Kajsa Bergqvist som sin stora idol. Tillsammans med sin bror Tigris skiljs Azad från sin familj och hamnar som gisslan i Sverige.Hoppet heter Hoppet a) för att den handlar om 12-åriga Azad (Ali Ali) som hoppar höjdhopp, och b) för att Azad hoppas att hans svikare till föräldrar ska komma och hälsa på honom. Grejen är att killen även är flykting och gömmer sig tillsammans med en massa andra flyktingar i en liten skruttig förortslägenhet. Alltså. Han och hans stumme bror flyr ifrån sitt krigshärjade kurdland de säger aldrig vilket men jag antar att man vet vilket det är om man är allmänbildad - och det är meningen att föräldrarna ska komma till Sverige lite senare.
Men månaderna går och föräldrarna kommer inte. Under tiden Azad väntar måste han låtsas vara nio istället för tolv eftersom eftersom det står så i hans fejkade pass. I den svenska skola han får gå i, är han 30 cm längre än övriga barn i klassen. "Han är lång för sin ålder", förklarar ena halvan av det flyktingpar som ska låtsas vara Azads föräldrar. Azad får strikta order om att inte prata om sin situation med någon utomstående eftersom de då riskerar utvisning.
Ljuset i tillvaron utgörs av Azads höjdhoppande.
Jag missade på något sätt att Hoppet är en barn- och ungdomsfilm och gick därför och såg den med förväntningen om att få se lite trevlig nattsvart misär. Jag vet inte varför men jag mår väldigt bra av att se folk som har det mycket sämre än jag när jag går på bio. En film om svensk flyktingpolitik, liksom! Hur skulle en berättelse om det INTE kunna vara fullkomligt deprimerande?
Och det började bra. Deppigt men njutbart tack vare Marius Johansen Hansens drömska, nästan måleriskt vackra foto som ger ett helt nytt perspektiv på den trista betongförorten. Många bra skådespelarinsatser, speciellt Ali Ali som gör sin skådespelardebut i den här filmen. Trots att han spelar mot ett antal scenskolemänniskor äger han dom alla. Peter Stormare strålar som korvgubben som inspirerar Azad till att inte ge upp (hahaha, jag hör hur det låter, det skulle kunna vara hur dåligt som helst, men det funkar av någon anledning). En engagerande handling ända tills någonting händer mot slutet och Hoppet blir … en run-of-the-mill svensk barnfilm.
Det är bara nånting fel med att en film som berör ett så allvarligt ämne som svensk flyktingpolitik, halva tiden gör detta på ett så fördummande lättsamt sätt. Tror man att det är det som krävs för att nå ut till de barn och ungdomar som Hoppet riktar sig till? Okej om man vill vara optimistisk men måste man praktiskt taget disneyfiera mot slutet för att åstadkomma detta?
Peter Stormare berättar om filmen Hoppet
Skribent: Miriam Ivanoff
