Recensioner: Stockholm Filmfestival 2009
Stockholm Filmfestival fyller 20 år. Vi har tagit en titt på några av filmerna och fyller på denna sida med nya recensioner under festivalen.
Gigante
Regi: Adrián Biniez
Medverkande: Horacio Camandule, Leonor Svarcas
Jarita jobbar som säkerhetsvakt om nätterna i en stor supermarket. Hans liv verkar inte bjuda på många överraskningar. En dag fastnar hans blick på städerskan, Julia, som också jobbar i butiken. Ett till att börja med voyeuristiskt upptåg utvecklas snart till ett intresse för Julias liv. Jaritas liv kretsar snart bara kring Julia, han observerar henne på monitorerna om nätterna och följer efter henne om dagarna för att lära sig mer om hennes liv och intressen. Detta är en varm, humoristisk och älskvärd film. Jarita är en väldigt sympatisk karaktär och man hoppas genom filmens gång att han ska finna modet och våga ta kontakt med Julia.
Katarina Sabuk
Mr. Nobody
Regi: Jaco Van Dormael
Medverkande: Diane Kruger, Juno Temple, Jared Leto
När nioåriga Nemos föräldrar ska skiljas måste han välja vem han ska bo med, ska han flytta med sin mor eller ska han stanna med sin far. Drygt hundra år senare minns Nemo de olika liven som han har levt eller skulle ha kunnat leva beroende på vilket val han hade gjort. Filmen kretsar kring filosofiska frågor som predestination och existentialism. Tyvärr är tankarna mest quasifilosofiska och det blir töntigt många gånger. Dessutom är filmen otroligt rörig, det finns alltför många spår. Man borde ha tagit bort många av spåren/liven och i stället fokuserat på ett färre antal men gått in mer på djupet. Regissören vill alldeles för mycket och precis som protagonisten har han svårt att göra ett val, utan tar istället med ALLT. Det blir en potpourri av stilar, ofta ganska jobbig och stökig MTV estetik, samt en lika stor potpourri av så kallade filosofiska tankar. Filmen består av många ”fina” formuleringar, men har den verkligen något att säga? Jag svarar nej på den frågan. Det är ingenting nytt som sägs i filmen, tankarna på hur olika livet skulle se ut om man gjorde olika val har gjorts förut och har dessutom gjorts mycket bättre. Ibland andas filmen Tom Tykwer, både visuellt och innehållsmässigt, dock har Tykwer, till skillnad från denna film, en klar tanke med vad han vill förmedla, vilket får hans filmer att fungera.
Jag vill ändå ge en eloge till Jaco van Dormael för hans sätt att skildra ung kärlek och intimitet, det är sällan man ser så sinnesfulla skildringar. Även de unga skådespelarna gör väldigt bra rollprestationer. De fina skildringarna av ungdomskärlek och ett par riktigt fina scener lyfter filmen till en tvåa.
Katarina Sabuk
Recensioner på festivalaktuella filmer som går upp på bio snart
Andra bloggar om: film, stockholm filmfestival
